onsdag 29 december 2010
Stillsamt liv i soffan
Hemma hos mamma. En filt över benen och datorn i knäet. En plats i soffa som efter några timmars sittande blivit både varm och formanpassad till mig. Om fem dagar åker jag till Finland för att jobba och jag borde träffa alla de jag kommer sakna när jag väl är där. Men. Jag orkar inte. Jag orkar inte ge mig ut i kylan. Jag orkar inte stanna ute sent. Jag orkar inte göra planer. Jag orkar bara sitta här i soffan och värma min plats. På måndag börjar jobbet men just nu existerar bara soffan och filten.
fredag 17 december 2010
Mina pengars makt
Hon nar mig upp till hoften och tittar pa mig med stora sorgsna bruna ogon, det ar lite efter midnatt och hon sager bedjande: "One dollar, one dollar please". Att saga nej ar bland det svaraste jag gjort under resan och det kommer forsatta vara svart for varje dag kommer det fram fler barn med stora sorgsna ogon.
Jag vet att det finns manga anledningar till varfor man inte ska ge pengar till barn som tigger: pengarna gar med storsta sannolikhet inte till dem utan till deras foraldrar, man uppmuntrar barn att salja sig for pengar, man uppmuntrar barnarbete, man uppmuntrar att de ar ute pa gatorna pa natterna (och dagarna for den delen) istallet for att ga i skola. Samtidigt ar det har ju ett paternalistiskt synsatt, jag vet battre an de vad som ar bra for dem och bestammer darfor att lara upp dem i hur det ska vara. Sakerligen skulle mina pengar kortsiktigt gora nagot gott for dessa barn men inte langsiktigt.
Det ar ju inte bara barn som ar ute och tigger, eller ja tigger ar det inte sa manga som gor utan de saljer sma struntsaker for smapengar. Nar det ar sa manga, som det t.ex. var i Sapa (uppe i bergen i norra Vietnam) maste man bestamma sig for vem man vill stodja, vem ska fa de dar extra kronorna och vem ska inte? Ska jag kopa av den gamla tanten i skjulet eller av kvinnan som gatt efter mig de senaste tvahundra meterna? Ska jag tanka langsiktigt och inte stodja att dessa kvinnor behover ga ute pa gatorna hela dagarna och istallet kopa av en kvinna pa marknaden? Vem behover pengarna mest? Hur hjalper mina pengar bast?
Att hela tiden tanka efter hur jag spenderar mina pengar ar ovant for mig. Jag har nog varit for naiv nar jag handlat hemma men dar blir det ju bara lite ekologiska varor och rattvisemarkt, aldrig personligt och aldrig svart.
I Siem Reap (dar det var sa mycket barn som tiggde) slutade det med att jag kopte 50 st skolbocker och pennor som jag delade ut pa kvallarna. Forst hade jag tankt ta med mig ut till templen men nagra kambodjaner berattade for mig att de barnen har det bra stallt jamfort med barnen pa gatan och de pa barnhemmet. Det slutade med att jag cyklade ut till ett barnhem och gav nagra bocker dar och gav resten till de barn som kom fram till mig och ville salja saker eller tiggde. Jag vet inte om det gjorde nagon storre skillnad, pa ett satt uppmuntrade jag ju att barnen var ute pa kvallen for de fick ju nagot for det men samtidigt kan jag hoppas att det gjorde att nagon av dem fick lattare att ga i skolan. Mest gjorde jag det for mig sjalv tror jag, for att jag inte klarade av att saga blank nej till annu ett par av de dar morka ledsna ogonen.
Om ni vill veta mer om barnhemmet jag var till finns hemsidan har.
Jag vet att det finns manga anledningar till varfor man inte ska ge pengar till barn som tigger: pengarna gar med storsta sannolikhet inte till dem utan till deras foraldrar, man uppmuntrar barn att salja sig for pengar, man uppmuntrar barnarbete, man uppmuntrar att de ar ute pa gatorna pa natterna (och dagarna for den delen) istallet for att ga i skola. Samtidigt ar det har ju ett paternalistiskt synsatt, jag vet battre an de vad som ar bra for dem och bestammer darfor att lara upp dem i hur det ska vara. Sakerligen skulle mina pengar kortsiktigt gora nagot gott for dessa barn men inte langsiktigt.
Det ar ju inte bara barn som ar ute och tigger, eller ja tigger ar det inte sa manga som gor utan de saljer sma struntsaker for smapengar. Nar det ar sa manga, som det t.ex. var i Sapa (uppe i bergen i norra Vietnam) maste man bestamma sig for vem man vill stodja, vem ska fa de dar extra kronorna och vem ska inte? Ska jag kopa av den gamla tanten i skjulet eller av kvinnan som gatt efter mig de senaste tvahundra meterna? Ska jag tanka langsiktigt och inte stodja att dessa kvinnor behover ga ute pa gatorna hela dagarna och istallet kopa av en kvinna pa marknaden? Vem behover pengarna mest? Hur hjalper mina pengar bast?
Att hela tiden tanka efter hur jag spenderar mina pengar ar ovant for mig. Jag har nog varit for naiv nar jag handlat hemma men dar blir det ju bara lite ekologiska varor och rattvisemarkt, aldrig personligt och aldrig svart.
I Siem Reap (dar det var sa mycket barn som tiggde) slutade det med att jag kopte 50 st skolbocker och pennor som jag delade ut pa kvallarna. Forst hade jag tankt ta med mig ut till templen men nagra kambodjaner berattade for mig att de barnen har det bra stallt jamfort med barnen pa gatan och de pa barnhemmet. Det slutade med att jag cyklade ut till ett barnhem och gav nagra bocker dar och gav resten till de barn som kom fram till mig och ville salja saker eller tiggde. Jag vet inte om det gjorde nagon storre skillnad, pa ett satt uppmuntrade jag ju att barnen var ute pa kvallen for de fick ju nagot for det men samtidigt kan jag hoppas att det gjorde att nagon av dem fick lattare att ga i skolan. Mest gjorde jag det for mig sjalv tror jag, for att jag inte klarade av att saga blank nej till annu ett par av de dar morka ledsna ogonen.
Om ni vill veta mer om barnhemmet jag var till finns hemsidan har.
måndag 29 november 2010
En riktig semester
Att sitta med sand mellan tarna, palmer over huvudet och en solnedgang som breder ut sina rosa stralar over vattnet framfor sig ar nog sa nara man kan komma iden om en riktig semester. Tiden pa paradison Phu Quoc var fantastisk pa manga satt. Efter lang tid av antingen kyla eller varme utan svalka var det skont att antligen kunna bestamma sin egen kroppstemperatur for en stund. Det var ocksa den naturskona snorkelturen dar jag sag fler fiskar an jag nagonsin sett forut; randiga, prickiga, sprackliga och sa i alla farger man kan tanka sig. Utover fiskarna fanns ocksa korallrev som sag ut som inget jag heller sett forut, ett eget litet manlandskap under vatten vilket oppnar for sa manga fantastier om vad som finns i de dar polarna jorden runt.
Efter nagra dagar kom Don (amerikanen fran Transsibiriska) och tillsammans at vi middag pa stranden och hyrde moppe for att upptacka andra delar av on. Man hade kunnat tro att denna otroliga o skulle vara fullkomligt overlusad med diverse resorter men nej, sa fort man lamnar den lilla langan kommer man till vanliga byar. Barnen vinkar och korna ramar, vi tittar forundrat fran mopparna och susar forbi till narmaste folktomma strand.
Jag har ganska svart for san har sorts semester, det blir ju sa tydligt hur otroligt orattvis varlden ar nar jag sitter och ater farsk frukt pa stranden medans det pa samma o finns mycket fattiga manniskor som maste kampa varje dag for att fa ihop pengar till mat. Det ar skrammande att se med vilken egoism jag onskar att on ska bli sa har obefolkad for att jag ska kunna komma tillbaka till de folktomma stranderna. Framtiden for de som bor pa on ar sannolikt turism samtidigt som on inte alls ar utrustad med den infrastruktur som kravs for en turistinvasion. Sopberget mitt pa on dit alla sopor samlas talar sitt tydliga sprak.
Na jag lamnade i alla fall Phu Quoc for att ta mig vidare till Kambodja. Kvar pa Phu Quoc var ocksa Sofi som reste hem for att borja jobba. Innan jag ens startade resan fran Stockholm undrade jag en del over hur det skulle vara att resa helt allena men det har visat sig fungera alldeles utmarkt for man ar ju aldrig ensam. Man ma vara sjalv men det finns alltid manniskor omkring en som man kan prata med och ata mat med. Nar jag kom fram till Chau Doc (gransstaden i Vietnam) efter en latt sjovild battur fran Phu Quoc och sen en minibusstur satte jag mig helt sonika pa en uteservering med en iste och se, tio minuter senare kommer det fram nagra vasterlanningar som slar sig ner brevid mig och vi borjar prata. Det slutade med middag ute pa stan och lite tipsutbyte.
Efter Chau Doc var det dags for baten till Phnom Penh. Farden uppfor Mekongfloden var haftig och harligt stillsam (om man inte raknar med den latt oronbedovande motorn). Det ar som vanligt roligt att fa se hur dessa sa kallade vanliga manniskor bor i sina hus pa styltor, kor, tvatt i floden och allt annat sadant man uppfattar som romantiskt med kortsiktiga vasterlandska ogon. Farden tog nagra timmar extra eftersom vi var tvungna att ta en ratt stor omvag efter att en vattenvaxt placerat sig retsamt over hela floden utan nagra planer pa forflyttning. Mer tid pa baten innebar bara mer tid av boklasning och kexatande sa det gjorde mig inte sarskilt mycket.
Sa framme i Phnom Penh och dags att hitta nagonstans att bo. Min forsta plan visade sig inte helt optimal i och med att man hade rivt hela omradet kring den sjo jag tankte bo vid. I en tuc-tuc tillsammans med mitt sallskap pa baten begav vi oss lite blint ivag ut i kvallen. Ett efter ett av stallena vi gick till ursaktade sig men tyvarr var det fullt for kvallen, efter kanske tio stycken hittade jag ett som inte hade nagon plats sjalva men daremot hade deras lilla filial en plats i sovsal. Trott pa att leta och utan sa mycket mat i mig tankte jag att det fick duga for natten och begav mig dit. Tank vilket bra beslut! Mysigt sovloft pa bekvama madrasser, massor av trevliga manniskor och perfekt stalle for att bara ta det lugnt. Forsta kvallen ramlade jag in pa en live-spelning med ett 13-mannaband, samtliga av olika nationalitet, igar kvall hade vi filmkvall har och tittade pa en tysk/kambodjansk film, efter det skjuts pa moppe genom staden och lite middag.
Idag hyrde jag moppe och tankte aka ut till Killing Fields (stallet dar Roda Khmerna utforde massavrattningar) men tyvarr akte jag fel. Det var ratt kul att fa se lite landsbygd men tyvarr gjorde jag en liten dumhet pa vag tillbaka. En liten sladd i gruset och sa lag jag pa marken med moppen over mig. Snabbt kom det rusande manniskor till mig, de reste upp moppen, borstade av mig dammet och tog mig till dem for att gora rent mina sar och se till sa att jag var ok. Det var sa fint att se tjugo personer bara slappa allt de hade for handerna for att hjalpa mig en totalt framling. Efter lite jod i saren tog jag mig hem till lilla hostellet och pysslade om mig lite sjalv. Nu ligger jag i hangmattan och vilar. Alldeles lagom.
Efter nagra dagar kom Don (amerikanen fran Transsibiriska) och tillsammans at vi middag pa stranden och hyrde moppe for att upptacka andra delar av on. Man hade kunnat tro att denna otroliga o skulle vara fullkomligt overlusad med diverse resorter men nej, sa fort man lamnar den lilla langan kommer man till vanliga byar. Barnen vinkar och korna ramar, vi tittar forundrat fran mopparna och susar forbi till narmaste folktomma strand.
Jag har ganska svart for san har sorts semester, det blir ju sa tydligt hur otroligt orattvis varlden ar nar jag sitter och ater farsk frukt pa stranden medans det pa samma o finns mycket fattiga manniskor som maste kampa varje dag for att fa ihop pengar till mat. Det ar skrammande att se med vilken egoism jag onskar att on ska bli sa har obefolkad for att jag ska kunna komma tillbaka till de folktomma stranderna. Framtiden for de som bor pa on ar sannolikt turism samtidigt som on inte alls ar utrustad med den infrastruktur som kravs for en turistinvasion. Sopberget mitt pa on dit alla sopor samlas talar sitt tydliga sprak.
Na jag lamnade i alla fall Phu Quoc for att ta mig vidare till Kambodja. Kvar pa Phu Quoc var ocksa Sofi som reste hem for att borja jobba. Innan jag ens startade resan fran Stockholm undrade jag en del over hur det skulle vara att resa helt allena men det har visat sig fungera alldeles utmarkt for man ar ju aldrig ensam. Man ma vara sjalv men det finns alltid manniskor omkring en som man kan prata med och ata mat med. Nar jag kom fram till Chau Doc (gransstaden i Vietnam) efter en latt sjovild battur fran Phu Quoc och sen en minibusstur satte jag mig helt sonika pa en uteservering med en iste och se, tio minuter senare kommer det fram nagra vasterlanningar som slar sig ner brevid mig och vi borjar prata. Det slutade med middag ute pa stan och lite tipsutbyte.
Efter Chau Doc var det dags for baten till Phnom Penh. Farden uppfor Mekongfloden var haftig och harligt stillsam (om man inte raknar med den latt oronbedovande motorn). Det ar som vanligt roligt att fa se hur dessa sa kallade vanliga manniskor bor i sina hus pa styltor, kor, tvatt i floden och allt annat sadant man uppfattar som romantiskt med kortsiktiga vasterlandska ogon. Farden tog nagra timmar extra eftersom vi var tvungna att ta en ratt stor omvag efter att en vattenvaxt placerat sig retsamt over hela floden utan nagra planer pa forflyttning. Mer tid pa baten innebar bara mer tid av boklasning och kexatande sa det gjorde mig inte sarskilt mycket.
Sa framme i Phnom Penh och dags att hitta nagonstans att bo. Min forsta plan visade sig inte helt optimal i och med att man hade rivt hela omradet kring den sjo jag tankte bo vid. I en tuc-tuc tillsammans med mitt sallskap pa baten begav vi oss lite blint ivag ut i kvallen. Ett efter ett av stallena vi gick till ursaktade sig men tyvarr var det fullt for kvallen, efter kanske tio stycken hittade jag ett som inte hade nagon plats sjalva men daremot hade deras lilla filial en plats i sovsal. Trott pa att leta och utan sa mycket mat i mig tankte jag att det fick duga for natten och begav mig dit. Tank vilket bra beslut! Mysigt sovloft pa bekvama madrasser, massor av trevliga manniskor och perfekt stalle for att bara ta det lugnt. Forsta kvallen ramlade jag in pa en live-spelning med ett 13-mannaband, samtliga av olika nationalitet, igar kvall hade vi filmkvall har och tittade pa en tysk/kambodjansk film, efter det skjuts pa moppe genom staden och lite middag.
Idag hyrde jag moppe och tankte aka ut till Killing Fields (stallet dar Roda Khmerna utforde massavrattningar) men tyvarr akte jag fel. Det var ratt kul att fa se lite landsbygd men tyvarr gjorde jag en liten dumhet pa vag tillbaka. En liten sladd i gruset och sa lag jag pa marken med moppen over mig. Snabbt kom det rusande manniskor till mig, de reste upp moppen, borstade av mig dammet och tog mig till dem for att gora rent mina sar och se till sa att jag var ok. Det var sa fint att se tjugo personer bara slappa allt de hade for handerna for att hjalpa mig en totalt framling. Efter lite jod i saren tog jag mig hem till lilla hostellet och pysslade om mig lite sjalv. Nu ligger jag i hangmattan och vilar. Alldeles lagom.
lördag 20 november 2010
Sydostasiens Paris
Har blaser vinden varm, det ar fuktigt och de kalla blota handdukarna man far till maten ger em tillfallig mycket uppskattad respit fran svettdropparna i pannan.
Saigon ar helt annorlunda an Hanoi, det ar stort och civiliserat, gatorna ar breda och turisterna finns i overflod. Kolonialismen kanns allerstades narvarande pa takterasserna dar vasterlanningar sitter och dricker iskylda drinkar langt fran trafiken och forsaljarna pa gatan. Det ar ett valdigt bekvamligt liv men man kanner sig valdigt langt bort fran vietnameserna.
Vi kom i forrgar morse med taget fran Hanoi, en ganska handelselos resa som ytterligare forstarkte var tro pa att vi tagit ratt beslut med att skippa resten av Vietnam: det bara regnar overallt. Forsta dagen gick vi pa War Remnants Museum, en valdigt stark upplevelse dar fasorna fran kriget visades. Jag har forsokt att lasa sa mycket som mojligt om Vietnam och kriget men det ar en helt annan sak nar man ser bilder pa det som hant. Det ar svart att varja sig och jag madde ratt daligt nar vi gick darifran. Om man inte lar sig nagot annat framkommer i alla fall det fruktansvarda med krig fram otroligt val. Igar akte vi till tunnlarna, det var ganska spannande om an valdigt turistigt. Det blir lite konstigt att man lar sig sa mycket om hur hemskt krig ar och sen pa slutet av rundturen kan man valja att skjuta lite olika sorters vapen pa en maltavla. Latt absurt.
Saigon ar inte bara krig, det ar ocksa massa trevliga sma grander och gator med manga trevliga cafeer och barer. Man kan kopa allt och ingenting men det ar inte riktigt lika mysigt att flanera omkring i staden som det var i Hanoi. Risken att bli overkord kanns dock mindre, framfor allt for att de har riktiga trottoarer och att gatorna ar bredare.
Ikvall tar vi nattbussen till Rach Gia och sen morgonbaten till Phu Quoc. Efter mycket upptacksresande ska vi alltsa gora det turistigaste man kan tanka sig: sol och bad. Det kanns ratt harligt att fa lite slappa dagar pa stranden.
Nu ska jag forsoka hitta en engelstalande frisor och klippa mig lite (inte sa kort som forut, oroa er inte).
Saigon ar helt annorlunda an Hanoi, det ar stort och civiliserat, gatorna ar breda och turisterna finns i overflod. Kolonialismen kanns allerstades narvarande pa takterasserna dar vasterlanningar sitter och dricker iskylda drinkar langt fran trafiken och forsaljarna pa gatan. Det ar ett valdigt bekvamligt liv men man kanner sig valdigt langt bort fran vietnameserna.
Vi kom i forrgar morse med taget fran Hanoi, en ganska handelselos resa som ytterligare forstarkte var tro pa att vi tagit ratt beslut med att skippa resten av Vietnam: det bara regnar overallt. Forsta dagen gick vi pa War Remnants Museum, en valdigt stark upplevelse dar fasorna fran kriget visades. Jag har forsokt att lasa sa mycket som mojligt om Vietnam och kriget men det ar en helt annan sak nar man ser bilder pa det som hant. Det ar svart att varja sig och jag madde ratt daligt nar vi gick darifran. Om man inte lar sig nagot annat framkommer i alla fall det fruktansvarda med krig fram otroligt val. Igar akte vi till tunnlarna, det var ganska spannande om an valdigt turistigt. Det blir lite konstigt att man lar sig sa mycket om hur hemskt krig ar och sen pa slutet av rundturen kan man valja att skjuta lite olika sorters vapen pa en maltavla. Latt absurt.
Saigon ar inte bara krig, det ar ocksa massa trevliga sma grander och gator med manga trevliga cafeer och barer. Man kan kopa allt och ingenting men det ar inte riktigt lika mysigt att flanera omkring i staden som det var i Hanoi. Risken att bli overkord kanns dock mindre, framfor allt for att de har riktiga trottoarer och att gatorna ar bredare.
Ikvall tar vi nattbussen till Rach Gia och sen morgonbaten till Phu Quoc. Efter mycket upptacksresande ska vi alltsa gora det turistigaste man kan tanka sig: sol och bad. Det kanns ratt harligt att fa lite slappa dagar pa stranden.
Nu ska jag forsoka hitta en engelstalande frisor och klippa mig lite (inte sa kort som forut, oroa er inte).
lördag 13 november 2010
Fran ett kommunistland till ett annat
Det drojde en stund men nu ar jag tillbaka (bloggandet fungerade inte i Kina pga censur). Taget fran UB till Peking var som ett skamt, alldeles rent och fint, till och med battre standard an SJ med sma tv-skarmar i kupen. Lite ocharmigt men ganska skont. Snabbt gick det ju ocksa, ett och halvt dygn ar ju ingenting har i tagvarlden.
Sa kom vi till Peking denna fantastiska stad! Det kanns konstigt att saga men denna gigantiska stad var en av de mysigaste jag varit i. Vi bodde pa ett hostel i en av hutongerna, de sma gamla granderna som finns lite overallt i staden. Dar ar det tyst och lugnt, gamla gubbar sitter pa gatan och spelar spel och jag kunde laga min vaska for fem kronor.
Vi gjorde allt det turistiga: forbjudna staden (ganska kul men inte sa kul) och muren (helt jatteroligt, vi gick langt och det var nastan inga andra dar). Sen gick vi mest omkring i hutongerna och at gatumat. Nar vi skulle aka insag jag att jag skulle sakna Peking, jag ska definitivt aka tillbaka och forsoka se mer av Kina.
Nu ar vi alltsa i Hanoi, har precis kommit tillbaka efter att spenderat gardagen och natten pa en bat ute i Halong Bay. Det var otroligt vackert med helt absurd natur. Att ligga pa soldack medans solen gick ner och svalkas av en latt bris var som nagot ur en klyshig roman. Men en bra klyshig roman. Sofi blev tyvarr matforgiftad och madde ratt ynkligt men nu borjar hon bli piggare. Ingen rast och ingen ro blir det, ikvall aker vi nattaget till Sapa for att vandra lite i bergen. Ja just ja, Hanoi ar en helt galen stad. Det ar rorelse hela tiden och man kan kopa allt i varje gatuhorn. Att Vietnam ar en kommunistisk stat kanns valdigt langt borta.
Sa kom vi till Peking denna fantastiska stad! Det kanns konstigt att saga men denna gigantiska stad var en av de mysigaste jag varit i. Vi bodde pa ett hostel i en av hutongerna, de sma gamla granderna som finns lite overallt i staden. Dar ar det tyst och lugnt, gamla gubbar sitter pa gatan och spelar spel och jag kunde laga min vaska for fem kronor.
Vi gjorde allt det turistiga: forbjudna staden (ganska kul men inte sa kul) och muren (helt jatteroligt, vi gick langt och det var nastan inga andra dar). Sen gick vi mest omkring i hutongerna och at gatumat. Nar vi skulle aka insag jag att jag skulle sakna Peking, jag ska definitivt aka tillbaka och forsoka se mer av Kina.
Nu ar vi alltsa i Hanoi, har precis kommit tillbaka efter att spenderat gardagen och natten pa en bat ute i Halong Bay. Det var otroligt vackert med helt absurd natur. Att ligga pa soldack medans solen gick ner och svalkas av en latt bris var som nagot ur en klyshig roman. Men en bra klyshig roman. Sofi blev tyvarr matforgiftad och madde ratt ynkligt men nu borjar hon bli piggare. Ingen rast och ingen ro blir det, ikvall aker vi nattaget till Sapa for att vandra lite i bergen. Ja just ja, Hanoi ar en helt galen stad. Det ar rorelse hela tiden och man kan kopa allt i varje gatuhorn. Att Vietnam ar en kommunistisk stat kanns valdigt langt borta.
söndag 31 oktober 2010
Tag i fem dagar
Nu ar vi i Ulan bator. Hur var da tagresan? Det ar lite svart att forklara kanner jag. Det ar nagot meditativt over att inte behova gora nagonting forutom att ata och sova pa fem dagar. Nu blev det ju faktiskt sa att vi gjorde en massa saker men ledigare har jag nog aldrig varit oavsett.
I var vagn fanns det en massa andra turister som alla var nyfikna pa varandra sa vi blev snabbt en liten grupp. I restaurangvagnen fanns de fantastiska Constantijn och Xena som serverade mat (mest bara kott) samt ol och vodka. I restaurangvagnen satt vi pa kvallarna och pratade, forsokte kommunicera med ryssarna och drack lite till.
Jag skrev en del i min dagbok och pa ett brev till min mormor men det ar svart att nu komma pa vad jag faktiskt vill saga. Det enda jag vet sakert ar att jag tycker att alla borde resa transibiriska for det ar en helt otrolig resa som inte liknar nagot annat.
I var vagn fanns det en massa andra turister som alla var nyfikna pa varandra sa vi blev snabbt en liten grupp. I restaurangvagnen fanns de fantastiska Constantijn och Xena som serverade mat (mest bara kott) samt ol och vodka. I restaurangvagnen satt vi pa kvallarna och pratade, forsokte kommunicera med ryssarna och drack lite till.
Jag skrev en del i min dagbok och pa ett brev till min mormor men det ar svart att nu komma pa vad jag faktiskt vill saga. Det enda jag vet sakert ar att jag tycker att alla borde resa transibiriska for det ar en helt otrolig resa som inte liknar nagot annat.
tisdag 26 oktober 2010
Lenin, Stalin och lilla Sovjet
Dagen gick at till att ga till Lenins masoleum och titta pa honom som dod. Sen gick vi forbi Stalins grav dar han lag brevid alla andra stora kommunistledare. Som passande avslutning blev det Gulagmuseet.
Aven om det ar ett bra tag sedan sovjet foll kanns det anda som att det ar alive and kicking i folks mentalitet. Visst ar Ryssland ett gravt kapitalistiskt land men dyrkan av landsfaderna har inte slutat for det. Se bara till dyrkan av Putin (och i nagot mindre utstrackning Medvedev). Det ryska folket verkar ha ett behov av en enande storfader, ma sa vara att det ar en gammal massmordare men Stalin ar anda Stalin.
Ikvall satter vi oss pa taget. Jag langtar dit samtidigt som det kanns lite laskigt: sitta pa ett tag med vilt frammande manniskor i fem dagar. Det ar slitna tag och svangrummet ar obefintligt. Samtidigt, jag har bocker, gott sallskap och godis. Hur farligt kan det bli?
Vi far val se om jag hittar internet i Ulan Bator annars hor jag av mig nar jag ar i Peking. Hej hej!
Aven om det ar ett bra tag sedan sovjet foll kanns det anda som att det ar alive and kicking i folks mentalitet. Visst ar Ryssland ett gravt kapitalistiskt land men dyrkan av landsfaderna har inte slutat for det. Se bara till dyrkan av Putin (och i nagot mindre utstrackning Medvedev). Det ryska folket verkar ha ett behov av en enande storfader, ma sa vara att det ar en gammal massmordare men Stalin ar anda Stalin.
Ikvall satter vi oss pa taget. Jag langtar dit samtidigt som det kanns lite laskigt: sitta pa ett tag med vilt frammande manniskor i fem dagar. Det ar slitna tag och svangrummet ar obefintligt. Samtidigt, jag har bocker, gott sallskap och godis. Hur farligt kan det bli?
Vi far val se om jag hittar internet i Ulan Bator annars hor jag av mig nar jag ar i Peking. Hej hej!
måndag 25 oktober 2010
Storasyster Moskva
Om man tanker sig att St Petersburg ar en tonarsflicka som ar lite tafatt och inte riktigt vet vad hon vill ar Moskva en fullt utvecklad femme fatale med kurviga former och en stark vilja. Moskva kanns ryskt pa ett helt annat sett an St Petersburg. Det ar konsekvent och overaskande pa samma gang.
Idag drog vi runt inne i Kreml, det var ganska cool. Borjar ladda infor taget, bade mentalt och med att handla proviant.
En liten fun fact: Innan Transibiriska jarnvagen oppnade var den snabbaste vagen mellan Moskva och Vladivostok att ta vagen over Atlanten. Tank pa den!
Nu ska vi ut i Moskvakvallen for att upptacka lite stallen och dricka nagon drink eller tva. Vi far val se vart kvallen tar oss.
söndag 24 oktober 2010
Moskva och vagen dit
Igar hoppade vi pa nattaget till Moskva, det var skont att bara komma in i varmen efter den koldchock som drabbade oss i St Petersburg efter snons inkomst. Det har med att ta solglasogon istallet for mossa var sjalvklart bara dumheter.
Tagkupen var av storlek mindre. Tank er 70 cm baddar och sen kanske 50 cm emellan. Delade detta lilla paradis med en gullig rysk tant och en rysk man som visade sig vara oversattare fran engelska och farsi.
Just ja, medans jag minns. Om ni nagonsin ar i St Petersburg, ga till Cafe Idiot! Det basta kafe jag har varit pa i varlden tror jag. Man kommer in och mots av bocker pa vaggarna, stora soffor, massa bord och mys. Sen fanns det massor av olika sorters mat och dryck. Borjade med en kanna te som vi fick vodka till; charmigt, inte sant? Att bara fa sitta i en fatolj och lasa sin bok i nagra timmar utan nagra sura miner fran personalen ar valdigt trevligt. Sen finns det bara vegetarisk mat dar vilket ju sjalvklar innebar en bonus.
Sammanfattningsvis en valdigt trevlig stad. Det borde ga batar fran Stockholm sa att det blev lattare att upptacka.
Nu ska vi ut och vandra pa stan, kolla pa Lenin, dra runt pa Roda torget och ikvall ga pa balett pa Bolsjojteatern. Spannande!
Tagkupen var av storlek mindre. Tank er 70 cm baddar och sen kanske 50 cm emellan. Delade detta lilla paradis med en gullig rysk tant och en rysk man som visade sig vara oversattare fran engelska och farsi.
Just ja, medans jag minns. Om ni nagonsin ar i St Petersburg, ga till Cafe Idiot! Det basta kafe jag har varit pa i varlden tror jag. Man kommer in och mots av bocker pa vaggarna, stora soffor, massa bord och mys. Sen fanns det massor av olika sorters mat och dryck. Borjade med en kanna te som vi fick vodka till; charmigt, inte sant? Att bara fa sitta i en fatolj och lasa sin bok i nagra timmar utan nagra sura miner fran personalen ar valdigt trevligt. Sen finns det bara vegetarisk mat dar vilket ju sjalvklar innebar en bonus.
Sammanfattningsvis en valdigt trevlig stad. Det borde ga batar fran Stockholm sa att det blev lattare att upptacka.
Nu ska vi ut och vandra pa stan, kolla pa Lenin, dra runt pa Roda torget och ikvall ga pa balett pa Bolsjojteatern. Spannande!
fredag 22 oktober 2010
St Petersburg min skona!
Efter en regnig och kall dag i Helsingfors tog vi taget till St Petersburg. Mkt trevligt med lite gratis snacks och te till sin plats. Dar satt vi och sag oskyldiga ut och blev inte ens forhorda av passkontrollanterna.
St Petersburg ar idag vacker, det ar soligt med lite bitande kyla men valet att ta med solglasogonen ut pa stan istallet for mossan kanns fortfarande ratt. Vi sitter nu pa The Hermitage, ett helt otroligt museum med i princip allt: mumier till grekiska gudar till modernister och pafagelsklocka.
Det kanns skont att inte ha sa mycket planerat, vi strosar omkring och gar lite dit vi kanner, hittar sma fik dar tanterna och vi skrattar for att vi inte forstar varandra och sa dricker vi te och ater nagon rysk pirog.
Hittills bara trevliga ryssar, den enda fordomen som infriats ar palsmossorna.
St Petersburg ar idag vacker, det ar soligt med lite bitande kyla men valet att ta med solglasogonen ut pa stan istallet for mossan kanns fortfarande ratt. Vi sitter nu pa The Hermitage, ett helt otroligt museum med i princip allt: mumier till grekiska gudar till modernister och pafagelsklocka.
Det kanns skont att inte ha sa mycket planerat, vi strosar omkring och gar lite dit vi kanner, hittar sma fik dar tanterna och vi skrattar for att vi inte forstar varandra och sa dricker vi te och ater nagon rysk pirog.
Hittills bara trevliga ryssar, den enda fordomen som infriats ar palsmossorna.
onsdag 20 oktober 2010
På båten!
Nu äntligen är vi iväg! Det startade redan fem imorse när jag vaknade, inte kunde somna om och då satte mig för att skriva smöriga brev till doktorer på UCLA. Sen tvätt, pack, städ och så lite indiskt på det. Pappa och Sofi gjorde att jag inte helt tappade koncepterna och by magic så var hela lägenheten städad och urpackad tjugo över fyra.
Hittills har Sofi varit övertygad om att hon tappat sin plånbok en gång och nyckelkortet till hyttdörren en gång. To be continued gissar jag.
I alla fall. Väldigt skönt att vara iväg. Nu härlig Finlandsbåtskultur!
Hittills har Sofi varit övertygad om att hon tappat sin plånbok en gång och nyckelkortet till hyttdörren en gång. To be continued gissar jag.
I alla fall. Väldigt skönt att vara iväg. Nu härlig Finlandsbåtskultur!
Sista dagen, T -11h, 20 min
Det blir ju så här. Sista dagen måste allt göras. Av alla saker man kan göra kanske det kan tyckas att skriva ett letter of intent till någon Dr i USA är lite lågprioriterat men se det är därför jag är vaken nu. Jag ska nämligen hinna med både lågprioriterat och högprioriterat idag har jag tänkt. Gärna även båten. Fast den kanske räknas in under kategorin högprioriterat i för sig.
torsdag 14 oktober 2010
I sängen med massor att göra
Plötsligt skulle jag ansöka till UCLA, fixa alla papper till Finland, plugga till tenta, hålla projektredovisning och försöka packa ner mitt liv innan jag lämnar landet.
Efter en liten stund av pappersarbete i sängen känns det lite bättre. Betalat till UCLA och övat på min redovisning. Det luktar lite starkt av målarfärg från taket i rummet brevid, här sitter jag i min sängtron omgiven av mitt liv i saker. Nu någon gammal tenta och sen ringer jag till Finland och försöker förstå vad de vill ha för papper av mig. Ett litet steg i taget. Kanske frukost först.
Efter en liten stund av pappersarbete i sängen känns det lite bättre. Betalat till UCLA och övat på min redovisning. Det luktar lite starkt av målarfärg från taket i rummet brevid, här sitter jag i min sängtron omgiven av mitt liv i saker. Nu någon gammal tenta och sen ringer jag till Finland och försöker förstå vad de vill ha för papper av mig. Ett litet steg i taget. Kanske frukost först.
måndag 11 oktober 2010
Måndagsöl inklusive kör
Vi satt vid bordet och så kom plötsligt servitören förbi, frågade: "åh får jag kolla?". Han syftade då inte på min bordskamrats ipad utan på min helt vanliga bok om kokain. Än finns det hopp.
Några bord bort satt en kör som tydligen brukar gå dit varje måndag. Även sjunga sina sånger och framföra den sämsta beatbox i världshistorien. Underhållande likväl.
Åh måndagsöl du underskattade del av mitt, jag ska aldrig glömma bort dig igen!
Några bord bort satt en kör som tydligen brukar gå dit varje måndag. Även sjunga sina sånger och framföra den sämsta beatbox i världshistorien. Underhållande likväl.
Åh måndagsöl du underskattade del av mitt, jag ska aldrig glömma bort dig igen!
Snart ledig. Nu powerpoint.
Har ägnat en del av kvällen till att fila på en powerpoint. Man petar lite där, lägger till något lite här. Det spännande är att jag egentligen inte har en susning om det presentationen handlar om, innehållet är således närmast obefintligt. Tacka då vet jag detta lilla ljugverktyg: oavsett om man kan något eller inte fungerar powerpoint som ett stort färgglatt platsskynke att trä över åskådarna, de ser inget förutom skynket och är därför (förhoppningsvis) inte så intresserade av att veta vad som händer bortom skynket.
Jag babblar. Det är sent. Skulle egentligen ha hittat på saker idag men blev hemma med artiklar, larviga hemuppgifter och några knäckebröd. Ledigheten hägrar. Idén om att kunna vara uppe helt utan samvetskval för morgondagen vid den här tiden känns så främmande, ändå är den bara 10 dagar bort. Snart kommer den ryska björnen och väcker mig ur min dvala.
Jag babblar. Det är sent. Skulle egentligen ha hittat på saker idag men blev hemma med artiklar, larviga hemuppgifter och några knäckebröd. Ledigheten hägrar. Idén om att kunna vara uppe helt utan samvetskval för morgondagen vid den här tiden känns så främmande, ändå är den bara 10 dagar bort. Snart kommer den ryska björnen och väcker mig ur min dvala.
onsdag 29 september 2010
Dagen D
Imorgon (läs idag) är det den största helgdagen på terminen: Idrottsdag. Det är något löjeväckande vackert att vi har en dag på terminen då hela programmet är ledigt. Jag ska fira högtiden med att gå till kinesiska ambassaden och sitta i kö. Kanske blir det bubbel efter det. Men först sova med rullgardin för första gången på en månad.
onsdag 22 september 2010
Valet
Hade först tänkt skriva något klokt om SD men kom sedan på att jag egentligen inte har så mycket klokt att säga. Därför väljer jag nu att lyfta fram något annat från söndagens val. Jag menar självklart de som röstar på de mindre kända partierna. Här följer några exempel direkt från världens bästa valsida (själva listan här):
- Harry Potter
- Stoppa E4 väst
- Fartguppsförbjudarpartiet
- ETT GOTT PARTI
- Joy Division
- HUNDPARTIET - Hunden, människans bästa vän
- Blockpolitik är en visionslös styggelse
- www.webhallen.se
- Riksdagen är en hög kaprofager
- Stick it up your fucking ass!
- Har svårt att fatta att alla inte kan komma överens
- Mig själv
- Sockerconny Partiet
- 9/11 - Inside Job!
- Jesus Kristus Messias är fridsfursten så jag väljer att rösta på Honom. För det är politik o. krigen
- VET EJ
- Shit piss fuck cunt cocksucker motherfucker tits
- Skit er i näsan
- En fyrfaldigt leve för våra riksdagsledamöter FRA FRA FRA FRA!
- Putsa Reinfeldts flint-parti
- Din mamma
- Partiet för återupprättande av Göternas valkungadöme, nej till Benadottarnas Konungarike Sverige
- Onanister för fred
- Samma som förut! Kristian Tyrann
lördag 21 augusti 2010
Tre tips var det
Sjuk idag igen alltså. Tre tips följer.
Nummer Ett. Hur kan man inte gilla rubriken "The Carribean Drug KingPin Turned Porn Star"? Handlar alltså om en knarkkung som fångats och spektakulärt nog hittades en egeninspelad porrfilm. En gatuförsäljare säger "This porno is all people want. It's so popular, I've never seen anything like it. This is bigger than that Paris Hilton." Hur länge har vi inte väntat på något större än Paris? Läs mer här.
Nummer Två. Lite medicinska nörderier. Man har upptäckt att så kallat skräp-DNA (som man tidigare trodde inte fyllde någon funktion) kan aktiveras igen och orsaka sjukdom. Det här är en ganska stor upptäckt eftersom det ger en ny förklaring till hur gener kan orsaka sjukdomar och om man vet mer om hur sjukdomarna uppstår kan man ju alltid hoppas att man ska kunna komma ett steg närmare behandling. Sjukdomen som man funnit denna genetiska orsak till är en av de vanligaste ärftliga muskeldystrofierna, facioscapulohumeral muskeldystrofi som ärvs autosomalt dominant. Hela artikeln här.
Nummer Tre. Har du en chef/överordnad/människa du vill hålla koll på? Nu finns det en studie (!) på hur man ser när ens chef ljuger. Visst är det fint? Hela artikeln här.
Nummer Ett. Hur kan man inte gilla rubriken "The Carribean Drug KingPin Turned Porn Star"? Handlar alltså om en knarkkung som fångats och spektakulärt nog hittades en egeninspelad porrfilm. En gatuförsäljare säger "This porno is all people want. It's so popular, I've never seen anything like it. This is bigger than that Paris Hilton." Hur länge har vi inte väntat på något större än Paris? Läs mer här.
Nummer Två. Lite medicinska nörderier. Man har upptäckt att så kallat skräp-DNA (som man tidigare trodde inte fyllde någon funktion) kan aktiveras igen och orsaka sjukdom. Det här är en ganska stor upptäckt eftersom det ger en ny förklaring till hur gener kan orsaka sjukdomar och om man vet mer om hur sjukdomarna uppstår kan man ju alltid hoppas att man ska kunna komma ett steg närmare behandling. Sjukdomen som man funnit denna genetiska orsak till är en av de vanligaste ärftliga muskeldystrofierna, facioscapulohumeral muskeldystrofi som ärvs autosomalt dominant. Hela artikeln här.
Nummer Tre. Har du en chef/överordnad/människa du vill hålla koll på? Nu finns det en studie (!) på hur man ser när ens chef ljuger. Visst är det fint? Hela artikeln här.
"When they are lying, bosses avoid the word “I”, opting instead for the third person. They use fewer “hesitation words”, such as “um” and “er”, suggesting that they may have been coached in their deception [...] More frequent use of swear words indicates deception."
fredag 20 augusti 2010
Tre är det magiska talet
1. Jag läste idag en intressant artikel om ALS. I det stora landet i väster går sjukdomen ofta under namnet Lou Gehrig's disease efter den kände basebollspelaren som insjuknade 1939. De nya rönen handlar om att han kanske i själva verket inte hade ALS utan en sjukdom orsak av neurologiska trauma. Herr Gehrig var känd för att spela trots skador och fick ett antal hjärnskakningar både på och utanför plan som han ignorerade.
Den nya studien visar på ett antal fall där patienten som kliniskt haft sjukdomen ALS i själva verket haft en sjukdom orsakad av upprepade neurologiska trauma. Författarna diskuterar om detta kan förklara den ökade incidens av ALS man sett hos soldater och atleter.
Det verkar alltså som att Lou Gehrig inte hade sin egen sjukdom. Spännande! Artikeln hittar ni här.
2. Lyssnade på Anna Odells sommarprogram. Fullkomligt briljant. Lyssna!
3. Läste en artikel om begreppet emerging adulthood, alltså den där mellanperioden mellan att vara ungdom och vuxenvuxen. Finns det någon poäng att anpassa samhället efter denna grupp eller gör man dem (oss) en björntjänst? Är det verkligen en riktig del i utvecklingen eller bara något tillfälligt som uppstått pga det rådande samhället? Väldigt spännande och intressant. Läs den här.
Jag har alltså varit sjuk idag också om ni undrar.
Den nya studien visar på ett antal fall där patienten som kliniskt haft sjukdomen ALS i själva verket haft en sjukdom orsakad av upprepade neurologiska trauma. Författarna diskuterar om detta kan förklara den ökade incidens av ALS man sett hos soldater och atleter.
Det verkar alltså som att Lou Gehrig inte hade sin egen sjukdom. Spännande! Artikeln hittar ni här.
2. Lyssnade på Anna Odells sommarprogram. Fullkomligt briljant. Lyssna!
3. Läste en artikel om begreppet emerging adulthood, alltså den där mellanperioden mellan att vara ungdom och vuxenvuxen. Finns det någon poäng att anpassa samhället efter denna grupp eller gör man dem (oss) en björntjänst? Är det verkligen en riktig del i utvecklingen eller bara något tillfälligt som uppstått pga det rådande samhället? Väldigt spännande och intressant. Läs den här.
"If society decides to protect these young people or treat them differently from fully grown adults, how can we do this without becoming all the things that grown children resist — controlling, moralizing, paternalistic? Young people spend their lives lumped into age-related clusters — that’s the basis of K-12 schooling — but as they move through their 20s, they diverge. Some 25-year-olds are married homeowners with good jobs and a couple of kids; others are still living with their parents and working at transient jobs, or not working at all. Does that mean we extend some of the protections and special status of adolescence to all people in their 20s? To some of them? Which ones?"
Jag har alltså varit sjuk idag också om ni undrar.
McSweeney's är genialisk.
M O N O L O G U E S .
- - - -
I'm Comic Sans, Asshole.
BY MIKE LACHER
- - - -
Listen up. I know the shit you've been saying behind my back. You think I'm stupid. You think I'm immature. You think I'm a malformed, pathetic excuse for a font. Well think again, nerdhole, because I'm Comic Sans, and I'm the best thing to happen to typography since Johannes fucking Gutenberg.
You don't like that your coworker used me on that note about stealing her yogurt from the break room fridge? You don't like that I'm all over your sister-in-law's blog? You don't like that I'm on the sign for that new Thai place? You think I'm pedestrian and tacky? Guess the fuck what, Picasso. We don't all have seventy-three weights of stick-up-my-ass Helvetica sitting on our seventeen-inch MacBook Pros. Sorry the entire world can't all be done in stark Eurotrash Swiss type. Sorry some people like to have fun. Sorry I'm standing in the way of your minimalist Bauhaus-esque fascist snoozefest. Maybe sometime you should take off your black turtleneck, stop compulsively adjusting your Tumblr theme, and lighten the fuck up for once.
People love me. Why? Because I'm fun. I'm the life of the party. I bring levity to any situation. Need to soften the blow of a harsh message about restroom etiquette? SLAM. There I am. Need to spice up the directions to your graduation party? WHAM. There again. Need to convey your fun-loving, approachable nature on your business' website? SMACK. Like daffodils in motherfucking spring.
When people need to kick back, have fun, and party, I will be there, unlike your pathetic fonts. While Gotham is at the science fair, I'm banging the prom queen behind the woodshop. While Avenir is practicing the clarinet, I'm shredding "Reign In Blood" on my double-necked Stratocaster. While Univers is refilling his allergy prescriptions, I'm racing my tricked-out, nitrous-laden Honda Civic against Tokyo gangsters who'll kill me if I don't cross the finish line first. I am a sans serif Superman and my only kryptonite is pretentious buzzkills like you.
It doesn't even matter what you think. You know why, jagoff? Cause I'm famous. I am on every major operating system since Microsoft fucking Bob. I'm in your signs. I'm in your browsers. I'm in your instant messengers. I'm not just a font. I am a force of motherfucking nature and I will not rest until every uptight armchair typographer cock-hat like you is surrounded by my lovable, comic-book inspired, sans-serif badassery.
Enough of this bullshit. I'm gonna go get hammered with Papyrus.
En sjuk liten star wars-nörd
Fortfarande sjuk. Läser fortfarande lite random saker när jag vaknar till.
Den här gillade jag och slog an den alldeles speciella star wars-nörd-strängen jag har gömt i ganska många år.
torsdag 19 augusti 2010
Sjuk på ett sjukhus
Legat hela dagen i misär. Här ligger jag och tycker synd om mig själv. Men när jag vaknat till och febern vikit för någon stund har jag läst den här artikeln.
Artikeln handlar om depression utifrån ett socialdarwinisktiskt perspektiv kan man säga, alltså varför är just den psykiska sjukdomen depression så väldigt vanlig medans alla andra psykiska sjukdomar är mkt mer ovanliga? Finns det något positivt med depression som gör att den fått stanna kvar i vår kära genpool?
Jonah Lehrer (han som skrev den ovan nämnda artikeln) har också skrivit ett underhållande inlägg på sin fantastiska blog om en annan artikel som handlar om depression, eller snarare indirekt om sjukdomen. Den handlar om en studie kring ryssars ältande av tråkiga händelser i jämförelse med amerikaners ältande. Som ni kanske vet är just detta ältande en stor del i depressionens tankemönster och starkt sammankopplat till depressiva tankar men den här studien visar att det nödvändigtvis inte är dåligt, så länge vi tänker som ryssar det vill säga! Läs inlägget här.
Artikeln handlar om depression utifrån ett socialdarwinisktiskt perspektiv kan man säga, alltså varför är just den psykiska sjukdomen depression så väldigt vanlig medans alla andra psykiska sjukdomar är mkt mer ovanliga? Finns det något positivt med depression som gör att den fått stanna kvar i vår kära genpool?
Jonah Lehrer (han som skrev den ovan nämnda artikeln) har också skrivit ett underhållande inlägg på sin fantastiska blog om en annan artikel som handlar om depression, eller snarare indirekt om sjukdomen. Den handlar om en studie kring ryssars ältande av tråkiga händelser i jämförelse med amerikaners ältande. Som ni kanske vet är just detta ältande en stor del i depressionens tankemönster och starkt sammankopplat till depressiva tankar men den här studien visar att det nödvändigtvis inte är dåligt, så länge vi tänker som ryssar det vill säga! Läs inlägget här.
måndag 16 augusti 2010
En sommar
En småstad. Ett nytt jobb. Vad ska man säga. Ibland har det varit fantastiskt, ibland har det varit ensamt och tråkigt. Just nu inser jag att det kommer finnas kvar en saknad när jag åker.
Eller ja, just nu ligger jag på soffan, är lite småsjuk och önskar det fanns någon här som kunde komma med te, klappa mig på min febriga panna och säga att allt kommer bli bra.
Stockholm T minus 5 dagar.
Eller ja, just nu ligger jag på soffan, är lite småsjuk och önskar det fanns någon här som kunde komma med te, klappa mig på min febriga panna och säga att allt kommer bli bra.
Stockholm T minus 5 dagar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)