En riktig semester

Att sitta med sand mellan tarna, palmer over huvudet och en solnedgang som breder ut sina rosa stralar over vattnet framfor sig ar nog sa nara man kan komma iden om en riktig semester. Tiden pa paradison Phu Quoc var fantastisk pa manga satt. Efter lang tid av antingen kyla eller varme utan svalka var det skont att antligen kunna bestamma sin egen kroppstemperatur for en stund. Det var ocksa den naturskona snorkelturen dar jag sag fler fiskar an jag nagonsin sett forut; randiga, prickiga, sprackliga och sa i alla farger man kan tanka sig. Utover fiskarna fanns ocksa korallrev som sag ut som inget jag heller sett forut, ett eget litet manlandskap under vatten vilket oppnar for sa manga fantastier om vad som finns i de dar polarna jorden runt.

Efter nagra dagar kom Don (amerikanen fran Transsibiriska) och tillsammans at vi middag pa stranden och hyrde moppe for att upptacka andra delar av on. Man hade kunnat tro att denna otroliga o skulle vara fullkomligt overlusad med diverse resorter men nej, sa fort man lamnar den lilla langan kommer man till vanliga byar. Barnen vinkar och korna ramar, vi tittar forundrat fran mopparna och susar forbi till narmaste folktomma strand.

Jag har ganska svart for san har sorts semester, det blir ju sa tydligt hur otroligt orattvis varlden ar nar jag sitter och ater farsk frukt pa stranden medans det pa samma o finns mycket fattiga manniskor som maste kampa varje dag for att fa ihop pengar till mat. Det ar skrammande att se med vilken egoism jag onskar att on ska bli sa har obefolkad for att jag ska kunna komma tillbaka till de folktomma stranderna. Framtiden for de som bor pa on ar sannolikt turism samtidigt som on inte alls ar utrustad med den infrastruktur som kravs for en turistinvasion. Sopberget mitt pa on dit alla sopor samlas talar sitt tydliga sprak.

Na jag lamnade i alla fall Phu Quoc for att ta mig vidare till Kambodja. Kvar pa Phu Quoc var ocksa Sofi som reste hem for att borja jobba. Innan jag ens startade resan fran Stockholm undrade jag en del over hur det skulle vara att resa helt allena men det har visat sig fungera alldeles utmarkt for man ar ju aldrig ensam. Man ma vara sjalv men det finns alltid manniskor omkring en som man kan prata med och ata mat med. Nar jag kom fram till Chau Doc (gransstaden i Vietnam) efter en latt sjovild battur fran Phu Quoc och sen en minibusstur satte jag mig helt sonika pa en uteservering med en iste och se, tio minuter senare kommer det fram nagra vasterlanningar som slar sig ner brevid mig och vi borjar prata. Det slutade med middag ute pa stan och lite tipsutbyte.

Efter Chau Doc var det dags for baten till Phnom Penh. Farden uppfor Mekongfloden var haftig och harligt stillsam (om man inte raknar med den latt oronbedovande motorn). Det ar som vanligt roligt att fa se hur dessa sa kallade vanliga manniskor bor i sina hus pa styltor, kor, tvatt i floden och allt annat sadant man uppfattar som romantiskt med kortsiktiga vasterlandska ogon. Farden tog nagra timmar extra eftersom vi var tvungna att ta en ratt stor omvag efter att en vattenvaxt placerat sig retsamt over hela floden utan nagra planer pa forflyttning. Mer tid pa baten innebar bara mer tid av boklasning och kexatande sa det gjorde mig inte sarskilt mycket.

Sa framme i Phnom Penh och dags att hitta nagonstans att bo. Min forsta plan visade sig inte helt optimal i och med att man hade rivt hela omradet kring den sjo jag tankte bo vid. I en tuc-tuc tillsammans med mitt sallskap pa baten begav vi oss lite blint ivag ut i kvallen. Ett efter ett av stallena vi gick till ursaktade sig men tyvarr var det fullt for kvallen, efter kanske tio stycken hittade jag ett som inte hade nagon plats sjalva men daremot hade deras lilla filial en plats i sovsal. Trott pa att leta och utan sa mycket mat i mig tankte jag att det fick duga for natten och begav mig dit. Tank vilket bra beslut! Mysigt sovloft pa bekvama madrasser, massor av trevliga manniskor och perfekt stalle for att bara ta det lugnt. Forsta kvallen ramlade jag in pa en live-spelning med ett 13-mannaband, samtliga av olika nationalitet, igar kvall hade vi filmkvall har och tittade pa en tysk/kambodjansk film, efter det skjuts pa moppe genom staden och lite middag.

Idag hyrde jag moppe och tankte aka ut till Killing Fields (stallet dar Roda Khmerna utforde massavrattningar) men tyvarr akte jag fel. Det var ratt kul att fa se lite landsbygd men tyvarr gjorde jag en liten dumhet pa vag tillbaka. En liten sladd i gruset och sa lag jag pa marken med moppen over mig. Snabbt kom det rusande manniskor till mig, de reste upp moppen, borstade av mig dammet och tog mig till dem for att gora rent mina sar och se till sa att jag var ok. Det var sa fint att se tjugo personer bara slappa allt de hade for handerna for att hjalpa mig en totalt framling. Efter lite jod i saren tog jag mig hem till lilla hostellet och pysslade om mig lite sjalv. Nu ligger jag i hangmattan och vilar. Alldeles lagom.