Mina pengars makt

Hon nar mig upp till hoften och tittar pa mig med stora sorgsna bruna ogon, det ar lite efter midnatt och hon sager bedjande: "One dollar, one dollar please". Att saga nej ar bland det svaraste jag gjort under resan och det kommer forsatta vara svart for varje dag kommer det fram fler barn med stora sorgsna ogon.

Jag vet att det finns manga anledningar till varfor man inte ska ge pengar till barn som tigger: pengarna gar med storsta sannolikhet inte till dem utan till deras foraldrar, man uppmuntrar barn att salja sig for pengar, man uppmuntrar barnarbete, man uppmuntrar att de ar ute pa gatorna pa natterna (och dagarna for den delen) istallet for att ga i skola. Samtidigt ar det har ju ett paternalistiskt synsatt, jag vet battre an de vad som ar bra for dem och bestammer darfor att lara upp dem i hur det ska vara. Sakerligen skulle mina pengar kortsiktigt gora nagot gott for dessa barn men inte langsiktigt.

Det ar ju inte bara barn som ar ute och tigger, eller ja tigger ar det inte sa manga som gor utan de saljer sma struntsaker for smapengar. Nar det ar sa manga, som det t.ex. var i Sapa (uppe i bergen i norra Vietnam) maste man bestamma sig for vem man vill stodja, vem ska fa de dar extra kronorna och vem ska inte? Ska jag kopa av den gamla tanten i skjulet eller av kvinnan som gatt efter mig de senaste tvahundra meterna? Ska jag tanka langsiktigt och inte stodja att dessa kvinnor behover ga ute pa gatorna hela dagarna och istallet kopa av en kvinna pa marknaden? Vem behover pengarna mest? Hur hjalper mina pengar bast?

Att hela tiden tanka efter hur jag spenderar mina pengar ar ovant for mig. Jag har nog varit for naiv nar jag handlat hemma men dar blir det ju bara lite ekologiska varor och rattvisemarkt, aldrig personligt och aldrig svart.

I Siem Reap (dar det var sa mycket barn som tiggde) slutade det med att jag kopte 50 st skolbocker och pennor som jag delade ut pa kvallarna. Forst hade jag tankt ta med mig ut till templen men nagra kambodjaner berattade for mig att de barnen har det bra stallt jamfort med barnen pa gatan och de pa barnhemmet. Det slutade med att jag cyklade ut till ett barnhem och gav nagra bocker dar och gav resten till de barn som kom fram till mig och ville salja saker eller tiggde. Jag vet inte om det gjorde nagon storre skillnad, pa ett satt uppmuntrade jag ju att barnen var ute pa kvallen for de fick ju nagot for det men samtidigt kan jag hoppas att det gjorde att nagon av dem fick lattare att ga i skolan. Mest gjorde jag det for mig sjalv tror jag, for att jag inte klarade av att saga blank nej till annu ett par av de dar morka ledsna ogonen.

Om ni vill veta mer om barnhemmet jag var till finns hemsidan har.