Legat hela dagen i misär. Här ligger jag och tycker synd om mig själv. Men när jag vaknat till och febern vikit för någon stund har jag läst den här artikeln.
Artikeln handlar om depression utifrån ett socialdarwinisktiskt perspektiv kan man säga, alltså varför är just den psykiska sjukdomen depression så väldigt vanlig medans alla andra psykiska sjukdomar är mkt mer ovanliga? Finns det något positivt med depression som gör att den fått stanna kvar i vår kära genpool?
Jonah Lehrer (han som skrev den ovan nämnda artikeln) har också skrivit ett underhållande inlägg på sin fantastiska blog om en annan artikel som handlar om depression, eller snarare indirekt om sjukdomen. Den handlar om en studie kring ryssars ältande av tråkiga händelser i jämförelse med amerikaners ältande. Som ni kanske vet är just detta ältande en stor del i depressionens tankemönster och starkt sammankopplat till depressiva tankar men den här studien visar att det nödvändigtvis inte är dåligt, så länge vi tänker som ryssar det vill säga! Läs inlägget här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar