Nu ar vi i Ulan bator. Hur var da tagresan? Det ar lite svart att forklara kanner jag. Det ar nagot meditativt over att inte behova gora nagonting forutom att ata och sova pa fem dagar. Nu blev det ju faktiskt sa att vi gjorde en massa saker men ledigare har jag nog aldrig varit oavsett.
I var vagn fanns det en massa andra turister som alla var nyfikna pa varandra sa vi blev snabbt en liten grupp. I restaurangvagnen fanns de fantastiska Constantijn och Xena som serverade mat (mest bara kott) samt ol och vodka. I restaurangvagnen satt vi pa kvallarna och pratade, forsokte kommunicera med ryssarna och drack lite till.
Jag skrev en del i min dagbok och pa ett brev till min mormor men det ar svart att nu komma pa vad jag faktiskt vill saga. Det enda jag vet sakert ar att jag tycker att alla borde resa transibiriska for det ar en helt otrolig resa som inte liknar nagot annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar