fredag 20 augusti 2010

Tre är det magiska talet

1. Jag läste idag en intressant artikel om ALS. I det stora landet i väster går sjukdomen ofta under namnet Lou Gehrig's disease efter den kände basebollspelaren som insjuknade 1939. De nya rönen handlar om att han kanske i själva verket inte hade ALS utan en sjukdom orsak av neurologiska trauma. Herr Gehrig var känd för att spela trots skador och fick ett antal hjärnskakningar både på och utanför plan som han ignorerade.
Den nya studien visar på ett antal fall där patienten som kliniskt haft sjukdomen ALS i själva verket haft en sjukdom orsakad av upprepade neurologiska trauma. Författarna diskuterar om detta kan förklara den ökade incidens av ALS man sett hos soldater och atleter.
Det verkar alltså som att Lou Gehrig inte hade sin egen sjukdom. Spännande! Artikeln hittar ni här.

2. Lyssnade på Anna Odells sommarprogram. Fullkomligt briljant. Lyssna!

3. Läste en artikel om begreppet emerging adulthood, alltså den där mellanperioden mellan att vara ungdom och vuxenvuxen. Finns det någon poäng att anpassa samhället efter denna grupp eller gör man dem (oss) en björntjänst? Är det verkligen en riktig del i utvecklingen eller bara något tillfälligt som uppstått pga det rådande samhället? Väldigt spännande och intressant. Läs den här.
"If society decides to protect these young people or treat them differently from fully grown adults, how can we do this without becoming all the things that grown children resist — controlling, moralizing, paternalistic? Young people spend their lives lumped into age-related clusters — that’s the basis of K-12 schooling — but as they move through their 20s, they diverge. Some 25-year-olds are married homeowners with good jobs and a couple of kids; others are still living with their parents and working at transient jobs, or not working at all. Does that mean we extend some of the protections and special status of adolescence to all people in their 20s? To some of them? Which ones?"

Jag har alltså varit sjuk idag också om ni undrar.

2 kommentarer:

  1. Hej lilla larv,
    tyckte du verkligen att Odells sommarprat var så bra? Jag tyckte att det var hemskt! Dels har hon ingen aning om hur det känns att bälta någon, och att det enda man har att trösta sig med efteråt är att man inte hade något annat val, och att man var tvungen att göra det för patientens skull. Hon verkar heller inte ha någon förståelse för att det inte är "psykiatrin" som bältar en patient eller ger en injektion till en fastbunden patient, utan att det är en "person".
    Jag har inte mött någon läkare inom psykiatrin som inte förstår att patienter känner sig kränkta och utsatta för övergrepp när de blir behandlade med tvång. Vårdpersonalen som tog emot Odell känner sig nog också kränkta och utsatta för övergrepp eftersom det visade sig att det övergrepp som de utsatte en patient för inte alls var för patientens bästa. Utan för att hon gjorde ett projekt där vårdpersonalen mot sitt vetande och mot sitt godkännande blev en del av.
    /Helena

    SvaraRadera
  2. Hej helena!
    Ja jag tyckte faktiskt att det var så bra. Men det var utifrån hennes berättelse om hur hon satte sig in i sin tidigare psykiska sjukdom och hur hon nu försökte sätta sig i ett psykosnära tillstånd. Det intresserade mig att få höra henne berätta om hennes egen sjukdom och hennes egen upplevelse av psykiatrin. Sen betyder det ju inte att jag tycker att sättet hon utmålar psykiatrin gör den rättvisa eller ens att det hon gjorde var rätt. Men jag behöver ju inte hålla med henne för att tycka att det hon säger är intressant.
    /larven

    SvaraRadera