Tre tips var det

Sjuk idag igen alltså. Tre tips följer.

Nummer Ett. Hur kan man inte gilla rubriken "The Carribean Drug KingPin Turned Porn Star"? Handlar alltså om en knarkkung som fångats och spektakulärt nog hittades en egeninspelad porrfilm. En gatuförsäljare säger "This porno is all people want. It's so popular, I've never seen anything like it. This is bigger than that Paris Hilton." Hur länge har vi inte väntat på något större än Paris? Läs mer här.

Nummer Två. Lite medicinska nörderier. Man har upptäckt att så kallat skräp-DNA (som man tidigare trodde inte fyllde någon funktion) kan aktiveras igen och orsaka sjukdom. Det här är en ganska stor upptäckt eftersom det ger en ny förklaring till hur gener kan orsaka sjukdomar och om man vet mer om hur sjukdomarna uppstår kan man ju alltid hoppas att man ska kunna komma ett steg närmare behandling. Sjukdomen som man funnit denna genetiska orsak till är en av de vanligaste ärftliga muskeldystrofierna, facioscapulohumeral muskeldystrofi som ärvs autosomalt dominant. Hela artikeln här.

Nummer Tre. Har du en chef/överordnad/människa du vill hålla koll på? Nu finns det en studie (!) på hur man ser när ens chef ljuger. Visst är det fint? Hela artikeln här.

"When they are lying, bosses avoid the word “I”, opting instead for the third person. They use fewer “hesitation words”, such as “um” and “er”, suggesting that they may have been coached in their deception [...] More frequent use of swear words indicates deception."

That's T-I-D-D-Y Bear!

Tre är det magiska talet

1. Jag läste idag en intressant artikel om ALS. I det stora landet i väster går sjukdomen ofta under namnet Lou Gehrig's disease efter den kände basebollspelaren som insjuknade 1939. De nya rönen handlar om att han kanske i själva verket inte hade ALS utan en sjukdom orsak av neurologiska trauma. Herr Gehrig var känd för att spela trots skador och fick ett antal hjärnskakningar både på och utanför plan som han ignorerade.
Den nya studien visar på ett antal fall där patienten som kliniskt haft sjukdomen ALS i själva verket haft en sjukdom orsakad av upprepade neurologiska trauma. Författarna diskuterar om detta kan förklara den ökade incidens av ALS man sett hos soldater och atleter.
Det verkar alltså som att Lou Gehrig inte hade sin egen sjukdom. Spännande! Artikeln hittar ni här.

2. Lyssnade på Anna Odells sommarprogram. Fullkomligt briljant. Lyssna!

3. Läste en artikel om begreppet emerging adulthood, alltså den där mellanperioden mellan att vara ungdom och vuxenvuxen. Finns det någon poäng att anpassa samhället efter denna grupp eller gör man dem (oss) en björntjänst? Är det verkligen en riktig del i utvecklingen eller bara något tillfälligt som uppstått pga det rådande samhället? Väldigt spännande och intressant. Läs den här.

"If society decides to protect these young people or treat them differently from fully grown adults, how can we do this without becoming all the things that grown children resist — controlling, moralizing, paternalistic? Young people spend their lives lumped into age-related clusters — that’s the basis of K-12 schooling — but as they move through their 20s, they diverge. Some 25-year-olds are married homeowners with good jobs and a couple of kids; others are still living with their parents and working at transient jobs, or not working at all. Does that mean we extend some of the protections and special status of adolescence to all people in their 20s? To some of them? Which ones?"

Jag har alltså varit sjuk idag också om ni undrar.

McSweeney's är genialisk.

S H O R T I M A G I N E D
M O N O L O G U E S .

- - - -

I'm Comic Sans, Asshole.

BY MIKE LACHER

- - - -

Listen up. I know the shit you've been saying behind my back. You think I'm stupid. You think I'm immature. You think I'm a malformed, pathetic excuse for a font. Well think again, nerdhole, because I'm Comic Sans, and I'm the best thing to happen to typography since Johannes fucking Gutenberg.

You don't like that your coworker used me on that note about stealing her yogurt from the break room fridge? You don't like that I'm all over your sister-in-law's blog? You don't like that I'm on the sign for that new Thai place? You think I'm pedestrian and tacky? Guess the fuck what, Picasso. We don't all have seventy-three weights of stick-up-my-ass Helvetica sitting on our seventeen-inch MacBook Pros. Sorry the entire world can't all be done in stark Eurotrash Swiss type. Sorry some people like to have fun. Sorry I'm standing in the way of your minimalist Bauhaus-esque fascist snoozefest. Maybe sometime you should take off your black turtleneck, stop compulsively adjusting your Tumblr theme, and lighten the fuck up for once.

People love me. Why? Because I'm fun. I'm the life of the party. I bring levity to any situation. Need to soften the blow of a harsh message about restroom etiquette? SLAM. There I am. Need to spice up the directions to your graduation party? WHAM. There again. Need to convey your fun-loving, approachable nature on your business' website? SMACK. Like daffodils in motherfucking spring.

When people need to kick back, have fun, and party, I will be there, unlike your pathetic fonts. While Gotham is at the science fair, I'm banging the prom queen behind the woodshop. While Avenir is practicing the clarinet, I'm shredding "Reign In Blood" on my double-necked Stratocaster. While Univers is refilling his allergy prescriptions, I'm racing my tricked-out, nitrous-laden Honda Civic against Tokyo gangsters who'll kill me if I don't cross the finish line first. I am a sans serif Superman and my only kryptonite is pretentious buzzkills like you.

It doesn't even matter what you think. You know why, jagoff? Cause I'm famous. I am on every major operating system since Microsoft fucking Bob. I'm in your signs. I'm in your browsers. I'm in your instant messengers. I'm not just a font. I am a force of motherfucking nature and I will not rest until every uptight armchair typographer cock-hat like you is surrounded by my lovable, comic-book inspired, sans-serif badassery.

Enough of this bullshit. I'm gonna go get hammered with Papyrus.

En sjuk liten star wars-nörd

Fortfarande sjuk. Läser fortfarande lite random saker när jag vaknar till.
Den här gillade jag och slog an den alldeles speciella star wars-nörd-strängen jag har gömt i ganska många år.

Sjuk på ett sjukhus

Legat hela dagen i misär. Här ligger jag och tycker synd om mig själv. Men när jag vaknat till och febern vikit för någon stund har jag läst den här artikeln.

Artikeln handlar om depression utifrån ett socialdarwinisktiskt perspektiv kan man säga, alltså varför är just den psykiska sjukdomen depression så väldigt vanlig medans alla andra psykiska sjukdomar är mkt mer ovanliga? Finns det något positivt med depression som gör att den fått stanna kvar i vår kära genpool?

Jonah Lehrer (han som skrev den ovan nämnda artikeln) har också skrivit ett underhållande inlägg på sin fantastiska blog om en annan artikel som handlar om depression, eller snarare indirekt om sjukdomen. Den handlar om en studie kring ryssars ältande av tråkiga händelser i jämförelse med amerikaners ältande. Som ni kanske vet är just detta ältande en stor del i depressionens tankemönster och starkt sammankopplat till depressiva tankar men den här studien visar att det nödvändigtvis inte är dåligt, så länge vi tänker som ryssar det vill säga! Läs inlägget här.

En sommar

En småstad. Ett nytt jobb. Vad ska man säga. Ibland har det varit fantastiskt, ibland har det varit ensamt och tråkigt. Just nu inser jag att det kommer finnas kvar en saknad när jag åker.

Eller ja, just nu ligger jag på soffan, är lite småsjuk och önskar det fanns någon här som kunde komma med te, klappa mig på min febriga panna och säga att allt kommer bli bra.
Stockholm T minus 5 dagar.