Söndag fast måndag

Först Griffith park och en liten promenad upp till observatoriet i gassande sol. Den där overklighetskänslan infinner sig när man tittar ut över den stora stora staden och man inser att jag faktiskt bor här.

Sen lunch på ett fantastiskt litet mysigt vegancafé där man även kan beställa mat om man inte har pengar så det räcker för "everyone deserves the possibility to eat good organic vegan food". Jo men just det.

Äventyret fortsatte till spritbutiken där vi fick provsmaka lite vin så där på måndagseftermiddagen. Känner att övriga kommentarer är onödiga.

Nu på balkongen med drink, söndagstidningen samt Belle and Sebastian för öronen. Imorgon barnkirurgi men än så länge fortfarande helg.

Nålstick, förväntan och helg

I torsdags stod jag på operation och höll på att hjälpa till med att sy ihop en patients huvud när jag plötsligt kände ett stick i fingret. Hål i handsken och blod på fingret. Inte hela friden egentligen, men rätt ska vara rätt och det skickades prover på HIV och Hepatit på patienten. Efter mkt letande i papper och pratandes med diverse sköterskor skickades jag till akuten för där skulle de minsann veta vad som skulle göras med mig. Efter 1½ timme på akuten igår och 1½ idag börjar jag ana den här frustrationen man ser i ögonen från patienterna på akuten. Allt tar sånt jävla lång tid. Summa summarum har jag nu i alla fall en journal på UCLA och har fått prata med en gäng trevliga läkare om min utbyteserfarenhet. Blev superpeppad av en man med världens längsta ögonfransar som absolut tyckte att jag skulle göra min specialisering här. Lite sugen faktiskt. Eller ja, inte på systemet men på resten.

Idag klar med plastikkirurgi, fick ett fantastiskt tramsigt intyg på att jag hade en strålande framtid framför mig av den härliga läkaren jag gick med som mest gillade att dra till med diverse superlativ för att sedan skratta åt det hela. Nu är jag i alla fall på papper att jag är "easily the best student we have worked with in the last few years" och "destined for greatness". Haha. Det blir fint till AT-ansökan.

Nu väntar tre veckor barnkirurgi och sen är det slut. Klar med läkarprogrammet. Inte student längre. Det är så fantastiskt härligt att se fram emot. Ännu mer fantasiskt vore det ju om jag hade ett jobb i höst. Men. Ansökningarna är skickade och det är bara att hålla en tumme eller två.

I helgen är det Memorial day vilket innebär att jag är ledig från nu till tisdag. Solen skiner och jag har precis varit och handlat diverse sprit på rea. I helgen blir det utflykt och snart kommer H för drinkdrickning på balkongen. Livet har varit avsevärt mkt sämre.

Vänner från Venezuela

Jag bor med en kille från Venezuela som är här och pluggar filmproduktion. Han har som jag långa dagar i skolan och vi ser varandra mest sent på kvällen eller på helgerna, men i veckan hade han vänner här så vi gick ut en kväll. De är ett gift par strax under trettio som bor i New York men är från Venezuela. Hemma har familjen gott med pengar men här är det svårare; på grund av Hugo Chavéz bestämmelser får de inte växla sina inhemska pengar till dollar utan ett speciellt tillstånd, ett tillstånd som är mycket svårt att få om man är från överklassen.

De berättade hemska historier om hur Chavéz förtrycker befolkning och kör landet i botten samtidigt som hans män har lyxbilar och alla pengar i världen. Juan (mannen) berättade om gången då beväpnade män från regeringen bröts sig in i deras hem och stal deras värdesaker. Han berättade om rädslan för att hans fru skulle bli våldtagen så som så många kvinnor före henne och hur maktlös han kände sig, hur han inte skulle kunna göra någonting för att stoppa det. Som tur var lämnade männen huset och de skadades inte fysiskt.

Vi pratade om hur medierna rapporterar om Chavéz som en komisk person, en man som mest verkar lite tramsig och ställer om tidzonen för att barnen ska få sova längre på morgonen; resultatet av det har blivit att de går hem när det är mörkt och istället är mer utsatta för våld och brott än tidigare. Ali (frun) berättar om studentupproren som hon var med och ledde som bredde ut sig i hela landet där hundratusentals unga var ute på gatorna och demonstrerade med enda resultatet att studenter blev skadade och dödade av militären.

Hugo Chavéz är inget skämt och för en gångs skull hade George W Bush rätt: Chavéz är en farlig man som man ska ta på allvar. Juan tyckte att det bästa man som utlänning kan göra är att sprida kunskapen: Hugo Chavéz är inte den socialistiska räddningen för Sydamerika utan snarare den kommunisitiska diktatorn som håller på att förstöra ett land. Om nu bara svenska medier kan förstå att bara för att George Bush hatade honom betyder det inte att vi ska älska honom.