Sista veckan på min första placering går snabbt framåt, jag har flyttat in i min nya lägenhet och det börjar skapas lite vardag. Nu har jag varit i Los Angeles i snart tre veckor och jag klarar nu att köra över halva stan utan GPS, har lärt mig genvägar och smitvägar för att ta mig runt samt kan de mesta av alla konstiga förkortningar som används i journalerna. Lite på samma sätt som allt var helt främmande först i Finland börjar det nu bli hemvant och inte lika svårt.
Sjukvården här är ju - som ni säkert vet - helt sjuk i huvudet. Man måste planera vad man ska göra utifrån patientens försäkring, inte utifrån dess tillstånd. Det är en otroligt noggrann sjukvård, allt ska undersökas och dokumenteras, det finns nästan inga snabba patienter men samtidigt innebär det också att läkarna är otroligt kunniga, överläkarna är i många fall väldigt skickliga och det som underläkarna inte har i klinisk erfarenhet har de i alla fall i utantill-kunskap.
Att gå från att knappt behöva stämma av något med någon till att behöva redogöra för minsta lilla detalj är rätt frustrerande men samtidigt ganska bra på ett sätt, jag lär att kunna förklara minsta lilla detalj för överläkarna och i förlängningen till mig själv. Men visst önskar man lite mer av den finska mentaliteten när någon söker för att den är snorig och man måste göra en fullständig anamnes tillsammans med ett fullständigt status. Det finns en hel del anledningar till att den amerikanska sjukvården kostar som den gör.
Los Angeles då. En helt gigantisk stad som först var väldigt svår att få grepp om tills jag fick tipset om att se det mer som 50 städer i en. Vi har Santa Monica nere vid stranden, mysiga lilla Silver Lake (där jag bodde tills för några dagar sedan), Westwood med UCLA och tonvis av studenter samt självklart fantastiska härliga West Hollywood där jag nu bor. Vad man än vill hitta går det att få här. Min lilla gata Orlando Avenue är kantad med träd, i grannens trädgård växer citroner brevid Cadillacen, om hörnet ligger Marc Jacobs store och går jag 10 minuter åt vilket håll som helst kan jag hitta nästan vilken mat, klubb eller drink jag vill.
När jag sitter i min fula lilla vita bil med rutorna nedvevade, solglasögonen på, radion spelar den bästa rocken Californien kan erbjuda och jag kör förbi palmerna känner jag mig som den coolaste katten i stan. USA är ju rätt härligt alltså.
